Grand Détour

Sweet Winter's Nights at Vistula Banks

Grand finale Warszawa.

Det går att komma tillbaka, eller nej, nej: Det går att gå vidare.

Onsdag: Dariusz Szwed, språkrör för de gröna säger att de inte riktigt bestämt, ännu tre dagar innan, om det ska bli en stor klimatdemonstration. Det viktigaste är gå ut och prata med folk, och att då alltid prata om ekonomin i samband med miljön. Att spara på klimatet är att spara pengar. Polen har enormt mycket att vinna på energieffektivisering.

Och vidare i veckan som går: Skridskor utanför Kulturpalatset. Mikrat rödvin med kanel och apelsin på kaféer och barer. Min vän Selmas gammelmormor dog veckan innan. På väg ut på stan berättar hon om begravningen. "...a real village funeral". En halvtimmes likvaka i kylan, på knä. Święta Maryjo, Matko Boża i kylan innan prästen kommer. Bara längtan efter att det ska ta slut. Sen frossan, all maten. Sen ett fat kielbasa till.

Torsdag: me and the girls to Galeria, gaybaren under Hala Mirowska och där karaoke... Det blir duett, "nobodyyyyy loooves nooonee" och vi får sitta i tomtens knä uppe på podiet och Selma håller på att få en smocka från en tjej, "Du stirrar på min flickvän."

Fredag: Det här med att komma tillbaka, vi går ju förstås på gamla goda God Save The Queen på Jadłodajnia Filozoficzna. Nuförtiden är det vanligen mer moderna tongångar, men ikväll är det Clash och Strummer som hyllas och rock the casbah och London calling och först senare glider det över i mer elektro och nurave. (Veckans outfit: Cheapisar, Silver Tight; "I ♥ WAWA"-T-shirt köpt på ul. Chmielna; schackrutig slips från Queen of Darkness, köpt på FatCat.)

Alla är där. Indieprinsessan med. Vi hälsar, jag är alltid glad att se det där leendet. Kanske var det när jag faktiskt såg henne igen, efter att ha dansat på CDQ, som jag insåg att den här staden är inte bara är anonym och stor. En gång, femte gången eller något vi sågs på klubben, fick jag för mig att fråga om hennes nummer, så jag kunde höra efter vad för klubbar som var bra i London, eller vad jag mumlade mitt i musiken. Hon såg på mig rätt frånvarande, som "varför då" och sa ett nummer, en siffra för kort. Jag hittade på och kom iallafall fram med mess till slut. Men det var inte hon, det var en Paweł.

"Fascist regime..." Fram på småtimmarna springer toaletten läck över det gråspräckliga betongdansgolvet och vi hoppar i plasket. Garage forever.

Lördag är det klubbarna på 11 november-gatan som lockar, improviserad fotosession, en röd LAMPAN och så av med blixten. Vi sitter på Zwiąż mnie, "Bind mig", (efter Almodovar). Och sen mer indie, det är AM Radio på Saturator, där är det inte så konceptstyrt, mer random känsla, från I'm so exited till crunk... och efter Bigmouth strikes again, är det inte... jo, bam bam bam, a sweet summer's night on Hammer Hill... Jens Lekman kallas "musikens postmoderne Werther" och nya plattan Night Falls over Kortedala får 6 av 10 i nya polska Sonic-motsvarigheten Pulp. Framförallt texterna hålls högt, och han får ett högt betyg överlag, även om man "väntat sig mer av bloggvärldens gullehund" (pieszczoszka blogoswiatów)
Nå, sen dansar vi till The Wombats och allt var studentradiomusik är.

Söndag: Planet lyfter ovan molnen och jag ler.

Har tagit en vecka att landa, varit på kurs i Kalmar. Nu sliter jag Malmöasfalt igen.

Andra bloggar om: kultur, musik, klubb, polen, warszawa, indie, jens lekman

Etiketter: Klubb, Musik, Warszawa

skrivet av Gabriel @ tisdag, december 11, 2007