Grand Détour

Jag läser Maria Sveland

"You don't read women authors, do you?" frågar servitrisen Bob Dylan i "Highlands". "I read Erica Jong", svarar Dylan till slut och Erica Jong läser också Maria Svelands alter ego hela Bitterfittan igenom. Däremot tvivlar jag på att så många av de skribenter som samfällt frågat "Varför skiljer hon sig inte?" eller "Sluta gnälla" faktiskt läst Maria Svelands bok, som en... bok. De har läst intervjuer, notiser och gått på ryggradsreflexer. Eller: läst och inget förstått.

Det är ganska övertydligt: Huvudpersonen vill inte ha något knapplöst knull. Det står på baksidan av boken, tillochmed. (Ändå, Linda Skugge: "Ge bort barnen till pappan då och åk till Roskilde och knulla runt och ta horse!") Man tror man kommit till en intelligent slutpunkt med detta: "Varför skiljer sig inte bitterfittan?" Jo, därför att det är en undersökning av hur man avvärjer den personliga undergången om man faktiskt vill leva ihop, så läser jag den. Den som läser boken kan hitta en rad bra svar på varför bitterfittan faktiskt vill det; jag slås över hur denna Sara verkar älska sin man och sina barn. Detta till skillnad från, för att göra det enkelt, Nora i Ett dockhem.

Bitterfittan har varit bland de mest ombloggade böckerna i Sverige det senaste året, finns i pressbyråkiosker, matbutiker och bibliotek. Verkligen nått ut och diskuterats. Men radioserien Heliga Familjen i P1, där Sveland ingår i redaktionen, kommer nog inte att övertyga några större skaror om behovet av en uppgörelse med sitt sätt att leva ihop. Till dels beror det på radioformatet, specifikt P1: målgrupp, tilltal, produktionvillkor. Men ändå hade det helt klart gått att göra bättre, det är som att man glömmer bokens slutsatser, dammar av skåpmat från nittiotalet och låter sig uppfyllas av den egna gruppens språk och förväntningar. På pappret en bra beställning: en sommarserie som får borra djupare i bästsäljarens spår. Men nej: En brett upplagt familjeprogram, som både är starkt kritiskt till rådande normer men också lika inkännande inför människors vilja att leva även i mamma-pappa-barn-konstellationer som boken faktiskt är, i P4, det hade kunnat bli nytt och djärvt.


Och så måste man inte ha ett namn som chockar. Syftar man till att ta ifrån folk deras ljuvaste illusioner (eller rädda dem) bör man kanske bruka mer list än så. Den mycket läsvärda boken Könskrig till exempel, som inte alls är krigisk utan också i det stora hela mycket lyhörd, resonerande och intelligent, kanske hade blivit läst av fler med annan paketering, vem vet. I klassuppsättning?


(Läs också om Maria Svelands mer konkreta familjetips i en intervju i Vi föräldrar.)

UPPDATERING: Amanda Svensson i Sydsvenskan om Heliga familjen: "Snälla Maria Sveland, ge mig något att sätta tänderna i. Någonting fräscht. Jag vet redan att jag inte ska tvätta min killes kalsonger."



Andra bloggar om kultur, böcker, litteratur, bitterfittan, maria sveland, familj, jämställdhet, linda skugge, heliga familjen, radio, p1, könskrig

Etiketter: Böcker

skrivet av Gabriel @ onsdag, juli 16, 2008