Lviv: Vad är Ukraina?
Så är jag framme, Lvivs gator. De omtalade kaféerna, prospekten. Jag kan, gör det också, vandra i timmar bland sekelskiftsfasaderna. Förutom det uppenbara, operan, järnvägsstationen, hittar man pärlor i tvärgator. Musikakademin, där ser jag den drömska secessionismen rinna från fasaden igen, som på Ferhadija.Det blir ofta något av en antiklimax, att komma fram. Slutpunkten är inte höjdpunkten på den här resan. Det är något sorgset över de vackra skalen, vad finns där innanför? En annan tanke: att dessa strukturer, dessa stenstadskvarter, järnvägar och stationer, från ett fallet imperium, som nu står i alla dessa nya stater, så olika varandra. Vilken stad blir huvudstad? Vilken stad blir kuvad?
Ukraina, Ukraina, vad kan jag säga om Ukraina? Inte mycket. Det här är en första rekognoscering. Timosjenko, Janukovitj blickar ner från stora plakat. En del av sorgen kanske, staden finns här, kaféerna, bankerna, de yttre tecknen. Men det är som att staden inte har lösts, inte fått klartecken. Det politiska kaoset fortgår. Kanske är jag bara trött efter resan, söker inte upp någon att tala med så jag kan inte få förstahandskällor, det här är någon form av intryck utan täckning.
Ändå är det som om Ukraina är något som vi tror att vi kan börja (om)fatta, som vi försöker skriva om i väst. (Jag jämför med gåtan Ryssland, eller längre bort Kina.) Vi vill förstå, men även här är det svårt, vad hände egentligen under den orangea revolutionen? Vi vill ha en lycklig historia, vi vill ha en stor seger för demokratin, minns Lejionborgs och Reinfeldts slipsar, men i ärlighetens namn, kan någon säga vad som hände?
Ukraina har också kommit fram i bästsäljarlitteraturen, men det är ett förfädernas Ukraina. Både i Jonathan Safran Foers Everything is illuminated och Marina Levyckas A short history of tractors in Ukranian. Den samtida ukrainaren dyker upp som en oväntad figur i båda fallen, en katalysator rent berättartekniskt, som för huvudpersonen in på en oväntad resa in i den egna själen, den egna familjehistorien, mer än i nutiden. Jaget kan gå vidare, upplyst, men ukraniaren vänder på klacken och försvinner in i en okänd framtid. Ukrainas okända framtid.
Så, framme i Lemberg. Hemåt. Reser vidare, fast på annat sätt. Vi ses.
Etiketter: Böcker, Från Ljubljana till Lviv
skrivet av Gabriel @ torsdag, augusti 24, 2006
2 Kommentarer:
Den orange revolutionen var ju inte sådär dödsfolklig - i vissa reportage framstod det ju somom den hade i det närmaste hundraprocentigt stöd. Men den var västfinansierad och hade stöd av en Europavänlig elit bosatt i västra Ukraina.
Klart det kändes pyrt när hjälten började regera ihop med skurken.
och nu då? Ska du till det gamla landet igen?
Jag är nu tillbaka i Sverige.
Minns att mediebilden av den så kallade revolutionen började förändras i Sverige för ungefär ett år sedan, på bokmässan i Göteborg fick en ung aktivist frågan och hon försäkrade "Nej, vi var inte betalda av CIA". Och det är väl det tragiska att det fanns och finns ärliga uppsåt, samtidigt som det finns maktspel och korruption i alla läger verkar det som.
Men den svåra delen av vägen mot en fungerande rättstat och en fungerande demokrati inleds väl ofta efter det att CNN har åkt hem...
Skicka en kommentar
<< Home