Grand Détour

Brakfest på Tiffany's?

Jag går på Britta Persson och The Top Quality Band på Tiffany's. En rak och okomplicerad spelning. En enkel och avskalad sättning, gitarr, klaviatur och trummor, dragspel och elgitarr plockas fram vid behov.

"You are not my boyfriend", nya singeln (kort och enkel text om tillkämpade känslor... och enkla konstateranden som inte alltid är så enkla att ta till sig), och gamla mikrogenombrottslåten "Defrag my heart", sätter sig. Det är en klyscha men det är rakt och självklart. Britta plirar ett ögonblick, ger en lätt antydan till ett quirky leende och går därefter in i låt efter låt. Med uttryck av allvar eller lidelse ("First class ticket") efter texten. Jag har på något sätt kopplat samman Britta Persson med Coco Rosie och Jenny Wilson, och det är något i sångstilen som förenar, liksom i grundtonen, en melankoli med driv. Men lyssna själv på några låtar här.

Tyvärr saknas DJ och jag går rätt tidigt efter spelningen, torsdagstomma gator. Intressant ändå att hela Schlager- och pianobaren, gamla Taste, gamla Oscars, dekorerats om till popkafé med fond i medaljongtapet, brunbetsade möbler. Fredag, lördag bar, och på dagarna kafé, brunch (Breakfast at...) på söndagarna. Fullt med folk på premiärkvällen. Popkoftor och emo. Men räcker det? Eller vad blir det nästa säsong?

Nästa dag: "Such great heights" i alla (två) tänkbara versioner och chefen och hans gäng sitter i den nästan tomma lokalen, och funderar på hur man ska slå mynt av de kinesiska investeringarna i staden. Sänggavlar och röd plysch får mig att minnas Le Madame men det är ändå Oscars jag tänker på, det var en gång här jag först mötte utelivets liv och must... det var här Hohman deklamerade "Berusa er" och la huvudet under kranen... sedan när sommaren och teatern var slut satt jag där i lodenrock fuktig av novemberdiset, med en flaska Chianti eller när det inte fanns, Château Carras... Drack porter och åt chokladtårta.

Och jag inte bara minns mitt nittiotal, jag lever det än. Men jag kommer inte på att säga något mycket mer kvalificerat än "Det är kul att något sånt här händer" till tjejerna som driver satsningen, innan jag dricker upp den andra koppen te och går. Och visst är det. Tydligen en DIY-minifestival i Stadsparken imorgon med.


Andra bloggar om: brittapersson, kalmar, pop, indie

Etiketter: Kalmar, Klubb, Konserter, Musik

skrivet av Gabriel @ fredag, september 15, 2006