Grand Détour

Shrigley-finissaget

Det var ju signering. Köpte på mig Worried Noodles. Inte fullt så fanatiskt som på Kjell-A kvällen innan, då böckerna formligen rycktes ur händerna på stjärnan. Konstnären ritade en liten gubbe och jag sa typ "Great exhibition".

Utställningen, som alltså precis stängt, var ett retrospektiv över David Shrigleys verk, solitt samtida eller tidlöst or whateva men rotat i det omnipresenta sextiotalet, i John och Yokos anda.

Frågar sedan retoriskt om han ska DJ:a, "I'm already doing that", säger han och nickar mot MacBooken. Just ja, stod ju till och med i DN, inga skivor. Jag slår mig så småningom ner med några öl och några vänner, som kommenterar musiken, det är "Suffragette City", trubadurversionen av "Das Model", Jimis "All along..." och så ett krautrockens flaggskepp från 1969, Christian, du får gärna skriva i kommentarerna vilken låt det var...

Snackar sen med Pang prego-redaktionen och kompani, som spånar nästa program, vi diskuterar Bengt "Hallå där, köp blåbär!" af Klintberg som nyligen kört performance i Östergötland. Minns att jag hört honom föredra i Linköping typ '89. Drog fräckisen om drängen, pigan, getingen och filmjölksglaset som jag fortfarande kan återberätta. Vi kommer in på Clownen Manne också, och John Cage och Fluxus.

Jag hälsar på ett par gamla bekanta jag inte samtalat med på flera år. "Och vad gör ni nu?", frågar jag. Offentlig tjänst. "Alla är antingen journalister eller i offentlig tjänst" säger jag och får plötsligt ord på det. Min värdering (eller avsaknad av värdering) missförstås. "Se inte ner på det. Att tjäna samhället, det är ett kall, det är så det är", eller något sådant, får jag till svar. Får jag ord på det med. Tack.

Andra bloggar om: kultur, musik, David Shrigley, konst, Malmö

Etiketter: Konst, Malmö, Musik

skrivet av Gabriel @ måndag, november 05, 2007