Grand Détour

Always leaving, always gone

Tiden går och tiden gick, nu sitter jag i en öde VM-lounge, Cirkus Hostel, Rosa-Luxemburg-Platz. Lämnat W-wa för denna gång, och med det alla vännerna. Vemodet hinner aldrig i kapp resenären, men saknaden finns alltid där, någonstans, förhoppningsvis som ett glatt minne.

Sista natten på Czarny, åh vilket party... Animal behavior. Fast mestadels lugnt. Och beatpoeten: en man som cirklar runt och då och då bryter in i någon pågående konsert, med sin ständiga, flödande monolog, gutturalt och skrikande. Han ser verkligen ut som Allen Ginsberg, fast kortare hår och skägg. Nå, vi lyckas få in några ord i hans katalog, annars svårkontaktbar, "Are you Jewish?" frågas men inget svar.

Igår vandrade ensam längs Rosenthaler Strasse, hade sett monumentet för Europas mördade judar, en väldig samling rätblock, av betong, en mäktig labyrint, ett brutet fält. Kubrickskt, a-jordiskt, ahistoriskt historiskt. Tyskarna tar tag i sin historia. Borde fler göra. Nå, mina polska ord som jag av vana möter folk med faller tysta till marken innan de lämnar tungan, alla talar engelska, tyska eller - stockholmska, biljettinnehavare och andra strollar runt.

"The good thing about leaving is that you can always come back", sa min kollega Bogdan i våras och det är ju sant. Kommer åter till en tom stad, summer in the city, i juli. Och så kommer resan ta mig vidare senare, för återseenden. Nu är det snart hemmet som väntar, Sverige. Först Malmö, sedan - Höglandet. Saknad - återseenden. Det som resan lär oss om livet etc.

"My heart's in the Highlands, I'm gonna go there when I'm feeling good enough to go"

Etiketter: Klubb

skrivet av Gabriel @ söndag, juni 18, 2006