Nya stråk
På vägen från Heleneholm till Stadsbiblioteket passerar jag, numera nästan dagligen, inte mindre än tre polska speceriaffärer. De är ganska likartade, det är fullt av annonser utanför och trångt mellan hyllorna. Först förbi Pol-West på Södra Förstadsgatan, strax norr om Dalaplan. Sedan är det Polonus på Smedjegatan och till sist väntar ytterligare en, där måste jag till slut fråga efter just den chokladbit jag letat efter, men ingenstans funnit. Alla är välsorterade, vanlig apelsinjos, märket Hortex finns, vad skiljer den från svensk? Och en hel massa annat godis men inte... Ba.. Baj.. Bacz... Nej, Bajeczny heter det, det har vi inte, det beror på vad den polska grossisten har säger kvinnan i affären vänligt, och kanske förvånat. Jag får komma tillbaka.
---
Igår var det fullt på restaurang
På Besök. Dit kommer man lätt om man följer Nobelgatan norrut. Nåväl, det var effektfullt repetativ receptläsning ur
Rámus och
Peqouds nya dubbelutgåva,
81 lättlagade recept för nybörjare av Georges Perec och
Lantlig kokkonst från centrala Frankrike (Farce double) av Harry Mathews. Vi smakade saffranssjötunga på odlade champinjoner, och drömde alla om marineringskar i sten.
Etiketter: Böcker, Malmö
Stjärnstungen synergi
Vita väggar, utsikt: svart fond av glitter, blinkande torso. I centrum ett annat fjortonvåningshus. Fönster mot gården. Högt över stan. Ikväll är lägenheten höljd i mörker, elen slås på imorgon.
Idag: gatorna upp och ner. Nu är jag här i
Malmö, och ska på något sätt fortsätta resan i en halvt främmande, halvt ganska välbekant stad. Den har aldrig varit min, det är så många skikt av välbekanta kvällar, dagar och veckor, riktigt fina minnen faktiskt, men annars mest något okänt.
Så sitter jag där på Siciliana med
en vän och undrar: Hur nå den fyrdubbla fullhet som var vårens? Två liv, ett på dagen och ett därefter, gav... fyra. Så kändes det. Då händer det... tror för ett ögonblick att jag hallucinerar: men den nattsvarta BMW:n står där som ett ödessvar:
SYNERGI
Sista helgen i Kalmar var också minnesvärd; på
Söderport i lördags, här har det varit
50 Hertz och
Le Sport, och nu blir det en ny indieklubb, lovade affischerna. Är där för tidigt kanske, men tänker när jag hör
We are your friends, you never be alone again, ja då tänker jag att kunde jag gråta så skulle jag gråta av glädje ner i ölen. Det är ingen ny klubb, utan one night only, det är snarare finalen på vad som måste vara en bra trettioårsfest, får jag höra, när jag sitter där som en av kanske åtta gäster. Sen kommer alla och bland dem bekanta ansikten från skolor, gator, andra ställen, jag vet ju inte vilka de är, egentligen, men känner så väl igen dem, många.
Och så omgestaltas hela kvällen. Hade jag inte hört det kunde jag suttit där förstummat och undrat varför jag inte är äldst. Varför alla är här. Hade kanske undrat varför DJ:n undrade om jag hade en trevlig kväll. (Det var han som fyllde år.)
Åttiotal, synth, new wave, inte de vanligast dängorna... Måste dansa. Och så kvällens band, enmansbandet
Familjen, och det leende, galna, tokhögt-gainat-elektroknastrande, om-kemisk-glädje-påminnande är där från de andra kvällarna. Där är också
"Kalmar's finest", det blir en liveremix på dem, i takt med kryckor som viftas.
Och vad är en människa mer än en remix, kanske jag kunde ha frågat mig här, det vore corny och det gjorde jag inte, men väl: Det är väl att den jag är, utåt, också strålar ut i skikt. Som stjärnorna på vägen hem. När var jag den de ser?
Etiketter: Kalmar, Klubb, Konserter, Malmö, Musik
Tankefragment
Dagarna går, veckorna går... planer dras upp, våren, vad vill man då? Sitter i vindskupan och mottar genom etern brev, meddelanden om en hoppfull framtid. Räknar dagarna inför en ny flytt, kommer ner till Malmö till nästa vecka.
---
Jag tänker på mordet på
Anna Politkovskaja. Just också detta att ingen är förvånad. En skakning genom läsare, skribenter, journalister. Hon var den sista, skrev vad ingen annan vågade säger man.
Vad ska man skriva om, diskutera? Inte svaret på de frågorna, det är något annat men det blandar sig i dessa tankar; en av dessa kvällar får jag upp Dag Hammarskjölds
Vägmärken, sidan 39 och läser:
Att berätta blott vad som är av betydelse för andra. Att fråga bara om det man behöver veta. I båda fallen begränsad till vad som verkligen är den talandes egendom. - Att diskutera endast för att nå ett resultat. "Tänka högt" blott med dem för vilka detta har en mening. Låta small talk fylla tiden och tystnaden endast som nödvändig bärvåg för det outsagda mellan två likstämda. En bra dietlista för dem som erfarit att "för vart fåfängligt ord---". Men knappast populärt i sällskapslivet.
---
Nå, intervju med Claes Andersson gjordes för
Kulturriket i P4. UPPDATERING: Går att lyssna på ända fram till söndag 22/10
Etiketter: Böcker, Kalmar, Musik
