Lviv: Vad är Ukraina?
Så är jag framme, Lvivs gator. De omtalade kaféerna, prospekten. Jag kan, gör det också, vandra i timmar bland sekelskiftsfasaderna. Förutom det uppenbara, operan, järnvägsstationen, hittar man pärlor i tvärgator. Musikakademin, där ser jag den drömska
secessionismen rinna från fasaden igen, som på
Ferhadija.
Det blir ofta något av en antiklimax, att komma fram. Slutpunkten är inte höjdpunkten på den här resan. Det är något sorgset över de vackra skalen, vad finns där innanför? En annan tanke: att dessa strukturer, dessa stenstadskvarter, järnvägar och stationer, från ett fallet imperium, som nu står i alla dessa nya stater, så olika varandra. Vilken stad blir huvudstad? Vilken stad blir kuvad?
Ukraina, Ukraina, vad kan jag säga om Ukraina? Inte mycket. Det här är en första rekognoscering. Timosjenko,
Janukovitj blickar ner från stora plakat. En del av sorgen kanske, staden finns här, kaféerna, bankerna, de yttre tecknen. Men det är som att staden inte har lösts, inte fått klartecken. Det politiska kaoset fortgår. Kanske är jag bara trött efter resan, söker inte upp någon att tala med så jag kan inte få förstahandskällor, det här är någon form av intryck utan täckning.
Ändå är det som om Ukraina är något som vi tror att vi kan börja (om)fatta, som vi försöker skriva om i väst. (Jag jämför med gåtan Ryssland, eller längre bort Kina.) Vi vill förstå, men även här är det svårt, vad hände egentligen under den orangea revolutionen? Vi vill ha en lycklig historia, vi vill ha en stor seger för demokratin, minns Lejionborgs och Reinfeldts slipsar, men i ärlighetens namn, kan någon säga vad som hände?
Ukraina har också kommit fram i bästsäljarlitteraturen, men det är ett förfädernas Ukraina. Både i Jonathan Safran Foers
Everything is illuminated och Marina Levyckas
A short history of tractors in Ukranian. Den samtida ukrainaren dyker upp som en oväntad figur i båda fallen, en katalysator rent berättartekniskt, som för huvudpersonen in på en oväntad resa in i den egna själen, den egna familjehistorien, mer än i nutiden. Jaget kan gå vidare, upplyst, men ukraniaren vänder på klacken och försvinner in i en okänd framtid. Ukrainas okända framtid.
Så, framme i Lemberg. Hemåt. Reser vidare, fast på annat sätt. Vi ses.
Etiketter: Böcker, Från Ljubljana till Lviv
Delta blues
"And that's why I don't like Russians..." säger Andrzej. Han förklarar varför det blev de vitryska vagnarna istället för de ryska, vi fick välja. Vi har just bordat Varna-Minsk-Expressen i Tjernivitsi, mot Lviv, och slagit igen dörren till kupen. Jag och två polska historielärare. Pidgin polish igen,
mosze po polsku, när engelskan sviker. De är över trettio, läste ryska i skolan.
Varför han inte gillar ryssar? Jo, han är från Katowice, och som så många andra därifrån blev hans familjs gamla hemstad, Lwow, tömd på polacker efter kriget och sovjetisk.
Tar vägen väster om Moldavien alltså. Det var något symboliskt i detta kanske, till Donau men inte längre...
I Tulcea: Det smutsgröna vattnet breder ut sig framför mig, bakom alla pråmarna. Bortom denna arm, ytterligare delta, inga vägar. På promenaden bakom mig: Riverfront developement. En båt i veckan, kanske, går till Izmaijl (den ukrainska orten där järnvägen slutar), säger den gamle sjöbussen som passande nog hänger vid kajen bakom busstationen. En lokal fixare erbjuder sig att köra mig i ilfärd, methanolblandning, uppströms till Galaţi. Där kan man korsa gränsen, och där går färjor... som kanske, vem vet, stannar till vid Izmajil. Det blir inget Odessa.
Etiketter: Från Ljubljana till Lviv
Trakien i EU?
EU-klockan i Sofia, den som räknar ner till inträdet, hade stannat när jag gick förbi. Kanske symboliskt, det är en väntan i spänning. Vi hoppas, tror på detta nyår men man vet aldrig, säger de jag pratar med. Annars flaggas det redan nu med det europeiska stjärnbaneret, till exempel vid Vama Veche gränsstation mellan de två kandidatländerna, Bulgarien och Rumänien.
Flera unga jag stött på säger att det just är möjligheten att resa friare, inte behöva visum till Storbritannien till exempel, inte betraktas som andra klassens européer vid ansökan, som omedelbart kommer att göra skillnad för dem. Och här finns ju spänningen, det finns en ung generation, ("som är som du och jag" frestas jag skriva, men jag kan inte skriva på något mer effektivt sätt) och samtidigt gammal korruption och kriminalitet. Och i västra Europa finns å andra sidan en gammal generation som för alltid har sin bild av östra Europa präglad av att ha vuxit upp under kalla kriget. Och så vi slavofiler och paneuropeiska kosmopoliter, hur många vi nu är...
Nå, blir det inte detta nyår så blir det nästa. Men bilder av olika länder präglas under så väldigt mycket längre tid än bara en efterkrigstid. Grekland är i allas medvetande civilisationens vagga. Även om dagens grekiska stat inte har så mycket med detta att göra. Makedonien får inte kallas så i melodifestivalen, som vi vet, och även med Bulgarien finns trätor om ursprunget av vissa klassiska figurer, Orfeus som kom från trakerna t.ex. Mycket av antikens landvinningar fanns redan i det gamla
Trakien, vars hjärtland finns det som nu är Bulgarien. Men vi tänker nog mer Stoichkov och Sunny Beach. Och tror av någon anledning att den godaste fårosten ska finnas i Grekland.
Även om det inte saknas nationalistiska monument och museer i Bulgarien, så säger min bulgariska vän: Vi lär oss inte om detta i skolan. Hon studerar bibliotekskunskap och humanistiska ämnen, och säger också att det till exempel inte finns någon nationell politik för biblioteken. Men nu kommer nya upptäkter, på nationalmuseet ser vi inte bara pennan med vilken Bulgariens NATO-inträde undertecknades utan också en sensationellt väl arbetad,
nyupptäkt ritualdolk, i guld och platina, som visar att trakerna lärde sig avancerat smide långt tidigare än man vetat hittills.
Vi ser alltid historien i ljuset av dagens upptäkter... så vi kan också se nytt och lämna bakom oss gamla gränser i det omedvetna och medvetna.
Etiketter: Från Ljubljana till Lviv
Stora landsvägen
Första kvällen på
Hikers Hostel i
Veliko Tarnovo: Stillsamma samtal på altanen. Detta är vår motsvarighet till pensionatslivet, förkrigstidens europeiska semesterliv. Här kunde Hercule Poirot konverserat men det är en communications-student, webbkille, från Utrecht som lagt upp en playlist med
Global Communication. Aftonens svalka lägger sig över trädgårdsterasserna, bakom plommonträdet en mycket imposant vy över Tsarevets, borgen på berget mitt i klyftan, det medeltida bulgariska rikets politiska och religiösa maktcentrum.
Andra kvällen är det mer medeltida värdshus och eldvatten. Här träffas en bretagnare, en engelsman, fyra slovener, spanjorer, en italienare, en kille fran Ontario och värden Darko från Makedonien, och så några skåningar... "
Veberöd, det är en liten..." Ja, jag känner till. Har i mitten av resan något av travelling blues, kommer dröja innan jag når de stora städerna i norr, nu är det landsväg och damm, hett. I Sofia (ok, ett tips:
Apartment, paradvåning nu mycket hemtrevlig loungeklubb) skiljdes vägarna åt, Zeleno hem igen, jag åker vidare österut ensam, efter en tur till bergshotell och vandringar med bulgariska värdar.
Vidare till Shabla, lugn strand, delfinerna hoppar i skymningen... men kort etapp norrut efter en natt, får gå de sista åtta kilometrarna till rumänska gränsen längs alléer och enorma solrosfält, havet till höger.
Vama Veche, gränspost och hippieby,
"We come here every year, more or less, nobody judges you" men
"It was better maybe ten years ago". Nu sprider sig klubbar längs stranden, slår mig ner på första bästa och hör
som från ett ledmotiv Promoe... Louisa och Alex, från Braşov, slår vad om min nationalitet, båda har fel. Mer av festival än hippies nu, tälten dominerar i ändarna av stranden, upp västerut mot stora landsvägen mer av bungalows, villor, lägenhetshus i stilblandningen Christiania-Bo 01.
Längtar efter att lägga kilometer under fötterna, hjulen blir det, uppåt, norrut, mot Odessa...
Etiketter: Från Ljubljana till Lviv, Klubb
Serbisk skenbarhet
Belgrad i morgonskrud
är... gr
ått. Alsfalt och betong, vi f
öljer kartan s
öderut, ska genast ner mot Bulgarien. Bombade ministerier, moderna ruiner st
år kvar, gigantiska h
ål gapar ur mastodontiska byggnader. Motorv
ägen mot Niš bjuder ingen lycka. Retr
ätt. Det blir en heldag, och faktiskt himlen spricker upp, staden visar sin vackra sida. Ingen stad f
örklaras av en enda blick, aldrig n
ågonsin. En eftermiddags promenad i
Kalemegdan, borgen vid Savas och Donaus sammanfl
öde, nu spatseromr
åde, park... popcorn en solig sensommardag. Utanf
ör bokhandeln Plato, en man l
ösg
ör sig fran gatulivet, polarna p
å b
änken, f
ör en pratstund.
"I'm an art professor - and an alcoholic. Now I want to do something creative, not only for me but for the society". Men, det
är sommar och hett... inget b
ättre att g
öra
än... detta. Han ler belevat, Zeleno fr
ågar: ja, judisk mor, azkenas, inte sefard som de flesta i Sarajevo. Har k
änt kvinnor i Sverige (
'Ingrid Bergman! Bergman!') och Slovenien. Och de livsvisdomar vi f
år
är lika vara, men f
ör vissa
öppnar sig portarna f
ör vitt.
Blir t
åget, i sp
åren av
From Russia with Love. En kup
é med de gamla, nedf
ällbara s
ätena lovar meditativ f
ärd genom natten till skenornas s
ång. Jag minns
gymnasiets, nittiotalets, Ungern-resor n
är kondukt
ören med korrupt gr
ötmyndighet vill ta ut en extra avgift f
ör att sittplatserna.
Supplemento-knepet, oldest trick in the book. Har man genomsk
ådat det s
å har man. Sedan, n
ästa titt, r
äcker en blick f
ör att f
å kondukt
ören att hastigt st
änga d
örren och g
å vidare
. Men n
ågon egen kup
é blir det ju inte, smugglarna
är strax d
är. Sover i skift, vaktande. S
äckar med cigaretter. Flera, ett g
äng, h
åller utkik
åt varandra. S
å vad g
ör man? Vi har v
år resa, de har sin f
ödkrok, blickarna m
öts knappt och i ingenmansland skruvas taket bort och lasten stuvas. De bulgariska gr
änsvakterna inf
örst
ådda? Andra kup
éer granskas h
årdare. Andra avsl
öjas. Men: Smugglarens l
ättade blick, korstecknet... en rit eller en h
ögst reell tacksamhet? Leendet.
Etiketter: Från Ljubljana till Lviv
48 h Sarajevo - två bilder
Baščaršija och Ferhadija och vidare
Basarerna. Bakom kröken, bakom de habsburgska kolonialfasaderna öppnar sig denna förmoderna stad i staden, tidlös kommers. Kolröken och doften av grillat kött, blankslitna kalkstenskullerstenar, "I'm a muslim, don't panic", står det på T-shirten och här är locals med sjal och backpackers i slitna dreads. Fortsätter man västerut, gatulivet ändrar karaktär, spårvagnar, trådbussar, från oidentifierade västeuropeiska stader, utplanterade. Ambassader, NATO. Längs med Ferhadija, gatan som blir mer och mer Vaci utca eller Drottninggatan, butiker, kafeer, överallt kafeer, frågan är vilka som sitter där. Trots arbetslösheten en livsstil, och en industri här i centrum. Slitna jugendfasader, banker springer upp. Fantastisk secessionistisk nationalbanksbyggnad, Gotham City i Budapest. Det som överraskar mest myllret, livet, festen en söndagskväll. Allt detta ihop: Livstecken, eller deprimerande bild? Att se en stad som blommar mer än de bleknande nyhetsbilderna, redan gamla, det vill jag se som hoppfullt.
"As long as we are not on CNN, that is a good thing", säger Jakob Finci från den judiska församlingen i staden. Och konstaterar att judarnas situation här, den var att dela den övriga befolkningens lidanden, oavsett religion. Och nu att bygga upp staden tillsammans med de andra grupperna, som man har goda kontakter med. En global konflikt negerad av de lokala. Sarajevos synagoga har varken vakter, taggtråd eller pansarglas.
Klubben för älskare av den sjunde konstenSlumpen eller det sjätte sinnet: Har är Kino 1 Maja och i foajen, just klubben för de som älskar filmen. Klassiskt rödmålat, filmstjärnor och Tito, paranta damer har parkerat sig i ena hörnan, här kan man få sprit för en mark glaset. Kanske har någon förövning för den stora filmfestivalen, engelsktalande filmbuff-folk hänger kvar i salongen. Gitarr och dragspel framför baren.
"Are you a priest? I want to divorce her." Snabb vigsel, vid närmare eftertanke det som önskades. Orkestern spelar inte "Bella Ciao", de föredrar lokala motsvarigheter, marken tar slut men kan ju konverteras fram av euro. Här är klubben som stiger ut ur nattens dimmor i varje stad. Eller ur Staden, för romantikern eller urbanteoretikern.
Etiketter: Från Ljubljana till Lviv, Klubb, Musik
På drift mot Sarajevo
"It must be your lucky day", s
äger Mohammed n
ågonstans mellan f
ärjel
ägret och Naum, som blir den f
örsta stoppet. Normalt tar han inte upp liftare:
"After all it is different times now". B
örjar f
å mina teorier bekr
äftade; som man ska man ha en kvinnlig bekant med sig om man vill f
å lift.
Vi, min v
än Zeleno och jag,
är n
ära att resignera och plocka ner skylten, ta oss till busstationen, n
är den bosniskskyltade Forden stannar. S
å är vi med, "Run to the hills" ljuder ur stereon och v
ägen slingar upp l
ängs kustbergen. Mohammed och Marisa
är p
å v
äg hem till Sarajevo efter semester i Dalmatien. Vi f
år lift, inte bara till f
ärjel
ägret utan
över n
äset, upp l
ängs fastlandskusten, f
örbi den runt tv
å mil korta bosniska kuststr
äckan och sedan in i Kroatien igen, innan vi s
ätter av upp mot Sarajevo och passerar den riktiga gr
änsen.
Mohammed har ett stadigt grepp om ratten och bergsv
ägarna ger filmiska vyer, snart f
öljer vi smaragdgr
öna Neretvas dalg
ång upp mot Mostar, genom ett bergigt Herzegovina pr
äglat av kustklimatet. Marisa l
äser vad min guidebok har att s
äga om hennes hemstad och d
ömer snabbt ut restarangerna. Det b
ästa
är Sarajevos filmfestival, men den kommer vi att missa. Vi passerar byar, v
ägrestauranger; kroatiska flaggor och mosk
éer i allt snabbare fart. Strax innan v
ägen slingar igenom tunneln "Ivan", gr
änsen till inlandet, det mer lantligt kuperade inlandslandskapet i Bosnien, blir det n
ågot av rally och de d
ödsf
öraktande motorcyklisterna kommer kanske alltf
ör n
ära, men till "Jumping Jack Flash" kan vi inte annat
än njuta av v
ägen.
Det
är inte bara en resa genom den muslimsk-kroatiska Federationens territorium, utan ocks
å en resa genom rockhistorien. Janis "Summertime", Jimis "All along"; utblickar mot grunge och tidig punk, Nirvana och The Clash, susar igenom Sarajevos f
örst
äder till Steppenwolf och det blir ett igenk
ännande leende, "Tempel of love" f
örbi stadens f
örsta stora mosk
é. Sedan f
örbi Holiday inn och till slut, sista biten i centrum upp l
ängs floden Miljacka och f
örbi Franz Ferdinands
ödespunkt vid Latinska bron, runt den skarpa sv
ängen norrut vid Nationalbiblioteket som sl
äpper av oss i utkanten av Baščaršija, och d
å är vi framme, och dagen lutar mot kv
äll, den f
örsta i Sarajevo.
Etiketter: Från Ljubljana till Lviv, Musik
Turistens tvekan
Korčula, Kroatien
"Skriv aldrig om ett land som du besökt som turist". Så, ungefär, skrev
Danilo Kiš i "Råd till en ung författare". Just nu känns det som om jag skulle kunna gömma mig bakom detta, för har på Korčula, i den dalmatiska övärlden, är jag just blott och bart turist. Den venetianska gamla staden har något av - tänkte säga Disneyland men annars, ja Venedig är ganska bra - över sig.
Mitt bland vita klippor, gröna skogar, smaragdfärgat vatten.
Stävade ner från Rijeka, Kroatiens främsta hamnstad i går kväll, med en gammal färja som gått i svenska vatten av allt att döma. Att inte ha tid, att inte ha täckning för att skriva innebär också att jugonostalgi, alla partisanmonumenten mittemot madonnorna i mainstream-EU-Slovenien, Titos torg,
trg, som finns kvar på sina ställen, att allt detta är erfarenheter som får ligga till sig. Jag känner inte dessa länder, inte på något satt. Det här är snarare en första sondering av terrängen. Så först gäst, sedan liftare, sedan turist, nu ikväll äkta backpacker på
Fresh, imorgon vidare till Bosnien och då reporter.
Etiketter: Från Ljubljana till Lviv
Slo train coming
Vipavska Dolina, Slovenien
Anlände till Ljubljana med sista tåget efter en dags resa genom alplandskap, gröna sluttningar. Togs genast till
Metelkova, ockuperade gamla armébaracker med klubbar, gallerier och liknande. Mosaikväggar, grillverandor och drivor av gamla fåtöljer, överallt folk, nu på sommaren inte så mycket studenter men utlänningar från det intilliggande hostelet. Ljubljanas Christiania. Dagen efter: radion toppar med att de börjat riva en av byggnaderna. Gentrifiering.
Efter en dag i stan, en vacker centraleuropeisk ganska liten huvudstad, enligt legenden grundad av Jason och argonauterna, ut på landet. Längs vindlande vägar ner mot Primorska, kustlandet, och i dalen nedanför de julianska alperna. Jag frågar min vän om hon inte är hemmablind för dessa fantastiska vyer, men efter en tid i storstaden: nej.
Själv är jag förstås hänförd av alper och vingårdar. Här i dalen, den kortaste vägen från Rom förbi Alperna mot nordost, stod ett avgörande
slag mellan Östrom och Västrom 394, och jag kan meditera över detta i fran ett gammalt jaktslott.
Fram och tillbaka genom dalen i en gammal Renault med skatepunk i högtalarna, ett sista farväl till bekvämligheten innan den stora landsvägen öppnar sig.
Etiketter: Från Ljubljana till Lviv, Klubb