fredag, september 29, 2006

Pappersskörd

Det blir ingen konstnatt, för min del. Istället blir det Håkan HellströmTV och Sture Alléns Dansorkesterradio. Inspelade livekonserter. Ja, samtidigt. Svårt att bestämma sig. Mixar nivåer... Ingen gräslig kakafoni... jag gillar det faktiskt. Bara "En midsommarnattsdröm" och "Styr den upp" funkar inte tillsammans. Då blir det den förstnämnda. Om inte annat: Detta får bli ett statement mot den konstlade konfliken mellan vit och svart musik, mellan indie och, ja, det ska väl vara hiphop men Sture får representera det. Inga konstigheter. Ni kan lita på mej.

I väntan på skördefest ute bland pumpor och kalksten imorgon: Den hembärgade bokskörden.

Claes Andersson (2006): Saltomortal. En roman, en sorts mjukt och återhållet berättat moralitet om narcissister på glid. Andersson berättade att han mycket medvetet undvek att använda terminologi från yrkesrollen, psykiaterns, för att beskriva sina motståndare under tiden i den finländska toppolitiken. Men några sådana betänkligheter behöver han inte ha gentemot romangestalterna. Annars: "Jag brukar hitta två böcker varje mässa". Jag hittade några till, ännu ej lästa:

Två slovener: Slavoj Žižek med Väkommen till verklighetens öken och så då Aleš Šteger Tingens bok, har en känsla av att jag får återvända till dessa på ett eller annat sätt.

Och mer efter den sydslaviska resan, resans plog river upp volymer ur det fördolda, förbisedda: Trieste-numret av Pequod, och Ariel nr 4-5 2004: Som ett förbluffat vittne i ett land, medan det ännu fanns: Tretton samtida ex-jugoslaviska poeter.

Så, nu har jag något att läsa... och vi något att diskutera, om ni vill. Höll på att glömma Fågelbovägen 32 av Sara Kadefors. Efter Foer och Lewycka är jag nyfiken hur mötet i den boken skildras.

---

Andra bloggar om: , , ,

Etiketter: ,

lördag, september 23, 2006

Mässfall

Låta sig driva omkring. I väntan på nästa möte, nästa hållpunkt. Fortfarande så jag i huvudsak tillbringar bokmässan. De lösrykta citat som träffar öronen framkallar det absurda tillstånd som ett mässbesök är: "Carl Johan Vallgren? Nej usch!", "Åh Kjell Albin! Det är min favorit!" och så ett gammalt bekant ansikte utanför pressrummet: "Jag kommer att låta Bonniers stå för finansieringen" (Allt helt autentiskt... men det finns alltid ett urval.) Hur hålögd av sömnbrist jag än är första dan, finns det många skäl att stelt dra på munnen. Bibliotekarien med t-shirten "Ej hemlån". Bara det.

En beef utanför Tidningen Bokens monter:

"Du behöver inte vara oförskämd."

"Det är du som är oförskämd. Du är inte välkommen här."

Hmmm... vill inte veta vad som ligger bakom det. Den allmänt omfattade tesen att litteratur gör människor goda och upphöjda... känns inte som det första man tänker på här. Nej, detta är firmafesten. Eller kanske ett scoutläger, ett spelkonvent, LAN-party, vad ni vill, för de ålderstigna . Till klädsel uppträdande, allt... är det här den eviga ungdomens plats. Här behöver inga tjugoåringar eller ens trettioåringar känna någon form av åldersnoja. Varje kulturjournalist verkar vara tonåring. Har alltid tänkt att det där är något slags storstadsfenomen: Det finns någon slags borgerlig barnslighet som lever kvar. Medan landbygdsakademiker fått lära sig att act their age, eller skämmas för att de inte gör det.

Det goda: Man får vara evigt ung.

Det onda: Man vill vara evigt ung.


Hur som helst, jag föreslår Rámus Förlag, som just fått från trycket sin översättning av slovenen Aleš Štegers Tingens bok: "Ni skulle ju bjuda på šnopc eller något..." Men bättre upp. Det är slivo med färsk mynta. Författarens mamma har själv gjort den enligt ryktet. Stärkande.

Den kvällen husbil på parkeringen. Ölburkar slängs i kundvagnen, Frölundafans tågar förbi, par ute med hunden stannar och förvånas. Vertigomannen ("Nej, det här är min bok, har inget med Vertigo att göra") klappar ömt sin nya lunta. Inget tröstsupande utan femtio pers som bara hänger där. Förfest.

Till sist blir det då inte båten utan Park, det omskrivna infernot. Och som vanligt fattar jag inte vilka bordsgrannarna är förrän någon berättar dagen efter. Mannen i den brandgula kostymen var Lennart Hellsing. Bara det.

Etiketter:

tisdag, september 19, 2006

Före stormen, och efter

juli 2005

En lång diskussion, halvt höljda i filtar. Eftermiddagssolen glimmar. Espresso House i Västra hamnen, Malmö. Ristretto, om jag minns rätt. Platsen, så ambivalent och n:tegradsironiskt. Vi ska närma oss det, genom samtal. Vad? Det här nya som bryter fram. Inte bara arkitekturen, (jag far ut mot Torson, förstås) gentrifiering, den kreativa klassen och allt det där, mer generellt. Men också det egna landet. 2005 års män (ofta kvinnor). Expressen bloggar och pophögerns stänglar har vuxit sig höga. En ny socialdemokratis groddar skuggas av den gamla stammen, tänker jag mig. Vi uppehåller oss en stund vid formtoppar. Reinfeldt har, utan svårighet, redan kapat arbetslinjen.


---

18 september 2006


"Naturen gråter, fåglarna gråter..." Adepten försöker lätta upp stämningen på institutionen.
Den gamle professorn vänder sig surt om. Kinesiska, eller nordkoreanska kanske, tongångar för att beskriva ett svenskt regeringsskifte. "Det här är ingenting att skämta om. Det är mycket värre än ni tror."


Etiketter:

fredag, september 15, 2006

Brakfest på Tiffany's?

Jag går på Britta Persson och The Top Quality Band på Tiffany's. En rak och okomplicerad spelning. En enkel och avskalad sättning, gitarr, klaviatur och trummor, dragspel och elgitarr plockas fram vid behov.

"You are not my boyfriend", nya singeln (kort och enkel text om tillkämpade känslor... och enkla konstateranden som inte alltid är så enkla att ta till sig), och gamla mikrogenombrottslåten "Defrag my heart", sätter sig. Det är en klyscha men det är rakt och självklart. Britta plirar ett ögonblick, ger en lätt antydan till ett quirky leende och går därefter in i låt efter låt. Med uttryck av allvar eller lidelse ("First class ticket") efter texten. Jag har på något sätt kopplat samman Britta Persson med Coco Rosie och Jenny Wilson, och det är något i sångstilen som förenar, liksom i grundtonen, en melankoli med driv. Men lyssna själv på några låtar här.

Tyvärr saknas DJ och jag går rätt tidigt efter spelningen, torsdagstomma gator. Intressant ändå att hela Schlager- och pianobaren, gamla Taste, gamla Oscars, dekorerats om till popkafé med fond i medaljongtapet, brunbetsade möbler. Fredag, lördag bar, och på dagarna kafé, brunch (Breakfast at...) på söndagarna. Fullt med folk på premiärkvällen. Popkoftor och emo. Men räcker det? Eller vad blir det nästa säsong?

Nästa dag: "Such great heights" i alla (två) tänkbara versioner och chefen och hans gäng sitter i den nästan tomma lokalen, och funderar på hur man ska slå mynt av de kinesiska investeringarna i staden. Sänggavlar och röd plysch får mig att minnas Le Madame men det är ändå Oscars jag tänker på, det var en gång här jag först mötte utelivets liv och must... det var här Hohman deklamerade "Berusa er" och la huvudet under kranen... sedan när sommaren och teatern var slut satt jag där i lodenrock fuktig av novemberdiset, med en flaska Chianti eller när det inte fanns, Château Carras... Drack porter och åt chokladtårta.

Och jag inte bara minns mitt nittiotal, jag lever det än. Men jag kommer inte på att säga något mycket mer kvalificerat än "Det är kul att något sånt här händer" till tjejerna som driver satsningen, innan jag dricker upp den andra koppen te och går. Och visst är det. Tydligen en DIY-minifestival i Stadsparken imorgon med.


Andra bloggar om: , , ,

Etiketter: , , ,

torsdag, september 14, 2006

Rentrée

Den höst de modiga kallar vår... Nu börjar höstsäsongen, rentrée, återinträdet i verkliga livet. Har redan gjort, har jag märkt. (Köpte pennskrin, gjorde man förr.) Känna hög luft och vandra stigen fram, det här livet... Orientera sig, motvilligt eller nyfiket, i modet, det nya nu. Och finna ut det gamla som omgivningen kommer att se som nytt: Min lila garderob? Och diverse tankar.


Drev omkring i Malmö i tisdags, sökte efter burek... Vandrade förbi Triangeln bort mot Möllan, ett vagt minne av jag sett en skylt om detta mellan Möllevångstorget och Södervärn. Men det fick bli ćevapčići istället. Hade precis läst om avspärrningarna runt Gustav, imponerades dagen innan av mängden valstugor och partier, och ganska hyggliga partier jämfört med i många andra länder. Ingen kommer undan politiken, i dessa dagar stämmer det på fler sätt än annars. Och det är faktiskt valreklam som får mig att flyta söderut i minnenas ström när jag läser "Partia Zielonych - To my jeste my o krok do przodu", ( ...det gamla teaterförrådet i Powiśle... muralmålningen, Zieloni 2004...) eller "Stranka za zaštitu životne sredine, Zeleni /Mi smo ti koji su korak ispred". ( ...Zeleno betyder grön... ) Malmö är det närmsta man kommer Centraleuropa (och Balkan) i Sverige, jag låter min resa fortsätta med Skånetrafiken och samma sandaler. Och det är också ett beslut: att behandla den staden som jag behandlade Warszawa. Vad det innebär... vet jag inte riktigt, det blir en spännande resa och fortsättningen visar sig här. Är det tänkt.

Men nu sitter jag i Kalmar. I kväll spelar Britta PerssonErnestos nya popklubb (!)

---

Hoppas få igång något internationellt samtal här också, så nu, nu finns det en internationell edition. A new edition of this blog in English! Finally!

Update: Pardon my French...

Etiketter: