fredag, november 30, 2007

Gamla fotspår

En vecka, återvändanden...

Reggae Faza på Jadło, fantastyczne. Igår spontant en lång diskussion på kafé, om aids, hiv och bristande sexualundervisning. Insåg idag att denna diskussion kommit upp bara för att jag/vi sett kampanjaffischerna. Är så det funkar, raising awareness.

Idag Coffee Karma vid Plac Zbawiciela... (ser att de startat filial i Berlin, Sonntagsstrasse 30, S-Bahn Ostkreuz.) Annars, Plan B på samma plats. En bra sådan plan. Missar Pretty Please Vintage Party med V/A-team.

Ikväll tåg mot Łódź.

Etiketter:

måndag, november 26, 2007

Fattig men sexig

Berlin lördag kväll. Bjuden att hänga med på utekväll, finns ett fullt schema. Har från Sverige fått med mig tipsen RussendiskoKaffee Burger och så Mädcheninternat, bland mycket annat, men så här blir det:

Anna H. messar, film först, sen mötas upp på Tacheles vid halv elva... "alla vet var det ligger". Sen kanske förfest i Kreuzberg och så Panorama... låter som en deal, jag knatar på till...


Pictoplasma Animation Festval, Kino Babylon, Rosa-Luxemburg-Platz

... och hinner in på bion lagom till en timmes highlights från årets festival. Det handlar alltså om animerade karaktärer, i korta filmsnuttar, producerade för reklam, musikvideor, konstinstallationer eller vad som. Det har varit workshops, föreläsningnar och performance, men nu en timmes highlights alltså, mäktigt att få dessa snuttar på riktig bioduk, och med kraftfullt ljud... Så om endera Money for nothing, Yellow submarine, Alan Aldridge eller Worms ger dig animerade minnen, betyder något för dig... kolla in filmerna nedan, helst med bra ljudanläggning.

Mest skratt fick "Paint balling" av Lovesport, Studio aka. Kul var Dude av Guru studio. Jag myste verkligen till "Suburban Harmony" med Telemetry Orchestra, av Steve Scott på nottoscale.tv. För att bara nämna några få.

Efter filmens slut är det bara att fråga sig fram, jag tar av mot Hackescher Markt och Oranienburger Strasse, småspringer gatan fram, förbi Monbijouplatz och vidare västerut, ser den enorma fasaden... Tonite Art Battle, 22.00, free entrance, ser en dörr, springer upp, femte våningen, squatlikt men detta är bara för stort, stöds av de styrande, av borgmästaren som just var i New York och brandade arm aber sexy Berlin. Nå, på Tacheles femte våning hålls...


Dont Sleep - Secret Wars X Daydream Network European Tour 2007

...en och en halv timmes battle, "the winner is decided by you, the crowd". Hemmagänget mot gästande London. Endast markers, tjocka svarta spritpennor tillåtna. Mycket sammanfattande: London är street och Berlin arty. Det är battle och det gäller att dissa, London tar för sig, breder ut sig expansivt från ett dynamiskt centrum, malande. Berlin börjar med statisk figur, stark men ofarlig, London kaxar vidare, dissar, ritar medalj på det egna, det enda som liknar diss från Berlin på bra länge är en liten liten drömbubbla i vänsterhörnet, drottningen sätter på kungen bakifrån, men annars, mycket tid spills på en järnvägskurva och Kattla-dinosaurie-shoggoth-monstrets hals. Jag gillar hemmalaget, deras kontinentala djupsinnighet, hoppas på en uppryckning, en dimma eller något som kan rama in settingen och förklara allt. Men nej, London måste ta hem det här, YOURE DEAD MEAT sammanfattar de. Och så blir det, men döm själva.

Efter att ha irrar runt och utforskat trapphallar, klubben inne på gården, vyerna över motstående vägg med Nike-sponsrad mural, och hela denna punkestetikens monumentalarkitekur, drar vi oss ner längs Friedrichsstrasse, vi ska till...

Get into Character, Crush (a.k.a. Cookies), Friedrichsstrasse/Unter den Linden

...avslutningsfesten för Pictoplasmafestivalen. Vi är sena (för detta syfte) och har nog missat de mest tokiga performanceakterna jag imbillar mig det var, det blir dock några av karaktärerna som gogodansare, tyvärr inte lika häftigt som det låter, men helt ok housegolv och fullt av folk, härliga loungehyllor, och passerar man Justin-och-Missy Elliot-golvet som måste finnas även här, kommer man upp till andra våningens dolda restaurang och champagnebar. Dansar loss på båda golven, börjar känna resans trötthet jäsa fram, men vill hålla ut, slår mig ner i soffan och till slut (fokuserar mobilen för att hålla mig uppe...), fast redan vid tre, vill mina värdar gå hem... desillusionerad undrar jag, är inte detta Berlin? Men jag skådar inte den givna hästen någonstans, Panorama och Berghain får förbli en legend för mig, till nästa gång, ("men de ska bygga kreativt kluster, med waterfront vid Spree och allt, det kanske inte finns kvar" "Jo, det är nog skyddat") och inte heller flickinternatet lockar mer än min egen hostelbädd på Grünbergerstrasse. Tar farväl vid S-bahn Warschauer strasse, strävar ut, ut i snöyran, Warschauer, Warschauer....

...Warszawa. Tog mjöd på Kulturalna, fattar det:

Warszawa, jestem w domu!

Andra bloggar om: , , , , , , , , ,

Etiketter: , ,

lördag, november 24, 2007

Dagens firningsämne

Berlin, lördag

Så är det alltså köpfri dag.

Vissa är bestämt mot: Johan Folin och (enligt Rakel Chukri) Andreas Ekström t.ex. Andra, som Rakel själv, kan inte bestämma sig. Men jag säger som så här: Für mich kein shopping idag, inte Moleskin City Guide Berlin, inte button med texten "Thanks for the add". Som jag hade köpt i annat fall. Däremot mat och dryck. Kanske inte oväntat för någon, jag har ju uttryckt förtjusning för oulipo, självpåtagna begränsningar, liknande upptåg, tidigare.

Det finns flera sorters invändningar mot den köpfria dagen. En att det är en meningslös pose, en mask, det är ju bara att köpa imorgon istället. Och det gör vi ju. (Kanske har något med vad man i vårt världens modernaste postprotestantiska land har fått inpräntat om katolikers och muslimers konstiga vanor. Fasta? Varför då? Man kan ju äta dubbelt så mycket sen ju då om man vill. Vår aritmetiska logik ser bara att samma antal ton proteiner, samma antal kronor sannolikt kommer att konsumeras ändå. Nu innehåller ju fastan fler moment än så, men det tenderar att komma bort i beskrivningarna.)

De andra, mer engagerade, motståndarna låter påskina att köpfridagsivrarna är dödens hantlangare. Tänk om alla slutade handla - det vore ju döden för den mänskliga civilisationen. Mer handel, inte mindre, är en vitt omfamnad metod för ökat välstånd - och, så välvilligt tolkar jag er där, ja ni har rätt. Men det handlar inte, eller behöver inte handla, om det.

Att ta en dag - då det annars konsumeras som bäst, för vi tror att det är sättet att uttrycka vår kärlek och glädje - för att hålla en tanke levande, för att fundera över detta, det är vad det handlar om. Att säga att "konsumtion leder till välstånd" är en grav förenkling. Fundera på det ni. (Vad konsumerar jag, hur har det framställts och varför?) Lika grav som att säga att "konsumtion leder till fördärvet".

Om vi nu måste köpa ovan nämnda anteckningsböcker eller exklusiv rom, vad vet jag (exempel på traditionellt manligt könade skitdrömmar jag kan drömma) just idag så gör vi det, men låt oss åtminstone ha åtminstone en tanke i huvudet om att det var ett aktivt val.

Och det handlar inte om att posera för att visa sig bättre än någon annan, utan att hålla vissa tankar, vissa frågeställningar och vissa ideal vid liv. Och en viss debatt - och det har ju lyckats som vi har sett. Båda sidor talar åtminstone om ett medvetet konsumerande.



---

"Es ist die Verdummung der Menschheit",
säger ägaren, i smårutig kavaj och vågigt blonderat hår, jag uppfattar inte alls vad han syftar på. Sitter på Schnell & Sauber, tvättomat och kafé på Torstrasse. Tidigare på Circus, numera Belushi's, vid Rosa-Luxemburg-Platz. Träffade helt oförhappande en lundabekant, snackade lite urbanteori och fick bra tips för kvällen. Och tack alla ni andra som berättat vart jag ska styra mina steg! Tschüs, schönes Wochenende, får gästerna med sig när de går och det får ni med.

Andra bloggar om: , , , ,

fredag, november 23, 2007

Imorgon är en annan dag

I förrgår var det No Music Day. Igår var det Thanksgiving. Imorgon är det Buy Nothing Day, i övermorgon är det domsöndagen.

Ikväll kliver jag på bussen till Berlin.

tisdag, november 20, 2007

Grand Détour gör Stockholm pt. II

Tillbaka där jag hör hemma, i sängen i Malmölägenheten. Känner hur den här förkylningen eller hostan eller influensan eller vad det är, som alla andra haft, kommer. Men det brukar gå över snabbt. Nå, för fullständighetens skull då, fortsättningen på stockholmshelgen:

Lördag

Inflyttningsfest på Prostvägen. "Jag ska lobba i styrelsen för hissmusik" säger värdinnan. Vi tar finlandsfärjehissen upp och går in på det svartmålade betonggolvet. Jag språkar med folk från Oskarshamn. Jag går fram till CD:n. Jag dj:ar rock och pop som var acceptabel på åttio- och nittiotalet. Ingen dansar.

Taxi. Några väntar på bussen. Kommandon över telefonen. Naglos? Marie Laveau? (Det är ju the witch queen of New Orleans och någon gång har väl Le Sport spelat där, se vad jag kan Stockholm jag) Debaser? Medis, Slussen? Södra teatern stänger två, uteslutet. Värdinnan säger åk till Slussen, vi åker till Slussen. Väl vid Slussen är värdinnan på Marie Laveau. Debaser har kö över hela plattformen. Så vi går på random bar istället, Torget heter den visst och de har fina tapeter. Det är en gay bar, förstår jag när servitören, som vi står i vägen för, för att skingra oss inte säger "Killar, killar" utan "HBT-personer, HBT-personer". Då står vi och pratar med Robert Fux, bekant från kalmartiden. Vi frågar lite lätt om några olika klubbar, får inga solklara svar. Vi följer honom istället, till Lino på Riddarkällaren. Vipkö, entourage. Fullt av folk, alla åldrar och utseenden. Schlager eller partyhits, kanske missar jag något golv. (I måtto likt Kalmar, förlåt men det måste sägas. Musiken är... musiken. Känslorna står över den. Eller före menar jag.) Vi tar givetvis seden dit vi kommer dansar och mer därtill, dansar i fönstergluggarna. Se så kan det gå. Utan att ens ha sett de fantastiska bilderna på Roberts myspace, bara några av de kulturqueera människorna på klubben, tänker jag att jag ska låta Franck Provost riktigt gå lös och klippa mig en artylesbisk-Tomboy-DJ-frisyr, med lite Morrissey på toppen.


Söndag

Det blir en lugn dag. Vandrar kring där lite på Söder. Tänker att det är nog vid Katarina vi går förbi flera gånger som Stagnelius är begravd. Men det är vid Maria, kommer inte dit.


Andra bloggar om: , ,

Etiketter:

söndag, november 18, 2007

Grand Détour gör Stockholm pt. I

Fredag

Skymning över SoFo


Korsningen Södermannagatan-Ringvägen norrut, vandrar uppåt, förbi polska salesianoratoriet. Har hunnit ut precis innan skymningen faller, himlen blir Söderbergskt blånande skär. Vaddå Söderbergsk? Jag flanerar iallafall, har ett par timmar över.

Vankar fram till South of Folkungagatan Café, vilka som känt har patent på namnet (men SoFo läses av Gustaf Skarsgård "Så få stockholmare kvar", lyssna på hans spoken word-sommarprogram), en The Guardian frestar på ett bord därinne, men jag roffar några flyers, drar vidare. Coctail brevid verkar vara som Kitsch på Davidshall.

Fortsätter längs Södermannagatan, men jag har som sagt ett par timmar att slå ihjäl så jag slinker in på Grandpa. Franska toner möter mig, jag provar stetsonhatt och whyredhandske, priserna får mig att låta det stanna där, blir tyvärr ingen poupée de salon. Vore jag något mer stadd i kassa skulle jag nog också köpa någon av de tjeckiska industri- eller pansarvagnsformade porslinsvaserna. Jag virvlar runt prylhyllorna och skrittar slutligen ett extra varv runt hyllan med Plötsligt i Vinslöv och Skulle kunna röra dej, till tonerna av France Galls främsta hit, och så fram till kassan med ett paket kylskåpsmagneter.

Men shopping i SoFo måste verkligen inte vara ett dyrt nöje. Jag svänger höger på Bondegatan och fastnar framför en skivback utanför Repris. Hittar där en Zarah Leander, en samling av hennes svenska radioinspelningar, studioinspelningar såväl som live från Berns, utgiven av SR Records 1985, mint condition, för 10 pistoler! Låtar som "Rosen från Novgorod" och "Det började med ett glas champagne". Det ni.

Champagne ja, det är årets spend-the-money-in-the-högkonjunktur-dryck, åtminstone på Berlin Sthlm, Skånegatan 71. Tjejgäng från jobb, kentarkillar som laddar upp, några par. Jag frågar efter Berliner Weiße, finns ej, blir Erdinger. Berlin öppnar först 17 så innan dess blir det en macka på Skåningen. Annars är det mest hemlikt klingande Galleri Sorgenfri, som dock inte har så mycket att göra med Östra Malmö, eller Potsdam för den delen.

Men: Målet för min promenad är mycket stängt. Fastigheten på Närkesgatan 6 renoveras fortfarande, och Łysy Pingwin sägs vara stängt för gott. Det får bli det i Praga istället framöver. Dock öppnar här istället en hoppla-wir-leben-inspirerad bar, Judy's, i veckan, läser jag.

Vänder åter, ska tillbringa kvällen med kroatisk performance på Teater Giljotin. Ni känner ju mina preferenser vid det här laget.


Memories are made of this. Performance. BADco

Vi åskådare guidas runts av två spelledare som växelvis fantiserar fram varsin exessivt meningsskapande rundvandring, så väldigt... föreställande jämfört med det som ska komma. Då hamnar vi i en korseld av intryck. Diskrepanser. Polyfoni. Mycket av texterna viskas fram vid borden där vi sitter, återkommer som teman och överenstämmer med eller tar spjärn mot textprojektionerna. Mycket dans, dans mot projicerad bakgrund filmas och återges i realtid i en andra projektion, på en annan vägg. Ett texthäfte finns, jag väljer:
... the test of a first-rate intelligence is the ability to hold two opposed ideas in the mind at the same time, and still retain the ability to function. One should, for example, be able to see that things are hopeless and yet be determined to make them otherwise

F. Scott Fitzgerald
, "The Crack-Up"


Andra bloggar om: , , , , , , ,

torsdag, november 15, 2007

"Har du vart i Skurup...

... har du sett .. Skurup." säger kvinnan. ICA-mannen vid mjölkkylen frågar kvinnorna varifrån de kommer, den första säger "Jag är från Möllan". Men den andra alltså: Skurup. "Ja det har ju brett ut sig..." "Har det vart något höghus där någon gång"?

Jag drar mig ner mot kolonialvarorna och hör något om "...gröna vågen, sjuttiotalet..." tona ut. Nej, när man är i Europa får man inte missa Skurups närradio, där det just nu sänds mycket ambitiös journalistik, enligt Erik Rosendahl som jag träffade på Ljudbaren igår. En bra ljudbar. En italiensk luftskeppsofficer, betraktad ur Mannsk Matzsk strandfluktarvinkel, en Bush-remix, konkret musik, Peter Kihlgård (som, om jag minns rätt, enligt Peter Hultsberg myntade sentensen "Myten är ibland sannare än sanningen", fast det kan ha varit Hemingway) och: först och främst: Smygpremiär för Sveriges första fristående radioteatergrupp, med det polskklingande namnet Radiowy! Anbefalles, smakprov finns nu på sajten, premiär på tisdag!

Nej, nu har jag precis ropat in en biljett till Stockis, ska hooka upp med darling TG dårå! Drar ikväll, hörs!

Andra bloggar om: , , , , ,

Etiketter:

lördag, november 10, 2007

Två vernissager den 9 november

Haglet över Simrishamnsgatans takåsar har upphört, för några timmar sedan, små drivor ligger kvar i takpannedalarna, i de två nedersta raderna. Det klarnar upp.

Igår kväll, medan mina vänner laddade upp inför festen där man skulle få gratisbiljetter till kvällens stora dansbegivenhet, (kanske skulle det bli en åt mig också, men jag kände på mig att så inte skulle bli fallet) gick jag på vernissage istället.

Vandrade upp för en ovanligt vindpinad Nobelväg, tog först en liten genväg genom kvarteren runt Karlskronaplan, passerade korsningen med Amiralsgatan, passerade S:t Pauli kyrkogård. Kom fram till nr 125, där oansenliga skyltar annonserade vernissager.


Sofie Josefsson, "Madrasser", 9-18 november. Cirkulationscentralen.

Måleri. Högfrekvent flimrande lysrör lyser upp utställningsrummet, svårt att fokusera blicken. Optiska illusioner gör madrassernas ränder rörliga. Linjerna verkar formats av människan (djuret, tinget, vad vet jag) som legat där. Lanskapslinjerna är både matematiska kurvor och lämningar av subjekt. Konstnären förhåller sig till modernismens principer för bildbyggande, läser jag, och mina associationer går till madrasser i spartanska vitbelysta lägenheter, där modernismens skapande subjekt verkat och älskat.


Bettina Fürstenberg, "Turning Point", 9-18 november. Wuthering Heights.

Dokumentär videoinstallation. Två projektioner visar Orr, israelisk officer, och Suleiman, palestinsk frihetskämpe, båda från Combatants for Peace, som i fem dagar bodde tillsammans i konstnärens vardagsrum i Köpenhamn.

Huvudfilmen, som koncentreras på intervjuer och samtal, kompletteras med en ljudlös andra filmprojektion, delvis fångad av ett draperi tvärs genom rummet. Där skildras vardagen, det tysta, repetativa. Veckan på två plan, i två olika hastigheter.

Bakom utställingsrummet sitter konstnären och hennes mamma, värdinnan för kvällen, och bjuder på osyrat bröd, kalkonkorv och arabisk konfekt. Vi börjar prata. Igenkänningsdetaljerna i filmerna visar så tydligt på det starka i att dessa kombatanter möts. Spagettikoket, de prickiga påslakanen. Det finns alltid en vardag, och det finns alltid detta för oss så främmande att just dessa två, varit där ute och varit beredda på att döda varandra.

Jag kommer att tänka på Aktuellts skylt "Kan det hända i Sverige?" till inslaget kvällen innan om den finska skolskjutningen. Hur kan man överhuvud taget behöva ha en sådan vinkel 2007? Hur många mord, eller vad annat, ska ske innan vi förstår att Sverige är en del av verkligheten? Har man redan glömt alla manifestationer, var de helt förgäves? Vem minns reportagets expertutlåtanden den här gången?

Det är inte bara vi som pratar om Sverige som om det vore ett sagoland. Jag tipsar under samtalet om Jericho's Echo, där punkarna undrar vad de har att protestera mot i Sverige.

--

Utställningarna visas vissa dagar, för detaljer, följ länkarna vid gallerinamnen.

---

Andra bloggar om: , , , , , , ,

Även på intressant.se

Etiketter: ,

torsdag, november 08, 2007

Filmer och andra helgdagsnöjen

Söndag. Dressincykling från Björnstorp till Veberöd. Skenorna dånar, nära kroppen, dropptunga grenar hänger ner, hästarna, banvallens krökning, allén. Meditativt.

Sen på kvällen Heima, Sigur Rós-dokumentären, på Music Doc, Victoriateatern. Picnic vid kafeborden. Drömsk film, ja ni kan tänka er. Se den. Och låna Screaming Masterpiecestadsbiblioteket.

Det finns en vilopunkt i detta. På Island är man inte ängslig, kan vi inbilla oss iallafall. Jag minns performancekonstnärerna som slog sig ner vi vårt bord på Metro i januari. I intervjun sen, inspelad en månad senare under festande på Teater Terrier: "We thought we didn't have to try to be original, because we are", sa hon, Kristín, hela tiden med ögonen fästade på mig för att se att jag förstod.

Word alla hipsters (self included).

Film, om jag hade varit i Stockholm så hade jag gärna velat gå på Tempo Dokumentärfestival med temat Nya Europa. Men även nästa helg lär det vara film i Stockholm - och då är jag där. Och denna helg är det Autonomifilmfestival på Panora, där bland annat Poznań 56 visas på lördag. Och på söndag, på en annan festival visas Transformers, originalfilmen från 1986. Grimlock var en intressant karaktär minns jag. Shockwave var grym.

När jag skrev om den judiska filmfestivalen i Warszawa förra året så anspelade jag på Harry Martinsons beskrivning av bion som "de livsfegas tempel". Och nyligen tog jag upp Kjell Albins dom över TV. Men är det så mycket bättre att själv supa och dansa och snurra in sig i intriger? Leva hattifnattarnas dålighetsliv? Ja, jag hade ju inte träffat några isländska performanceartister med potentiellt livsavgörande budskap, om jag hade hängt i soffan och kollat på Vänner-repriser. Anyways, jag tror också att engagemang är det nya svarta. Big time.

---

Lyssnar på Populärmusik och Maskinen. Det känns som om jag har hört dem förr... kan det ha varit på KB? Minns inte... men jag är inte bitter för det. Alla som inte bloggar är horsägmän...

Andra bloggar om: , , , , , ,

Etiketter: , ,

måndag, november 05, 2007

Shrigley-finissaget

Onsdag

Det var ju signering. Köpte på mig Worried Noodles. Inte fullt så fanatiskt som på Kjell-A kvällen innan, då böckerna formligen rycktes ur händerna på stjärnan. Konstnären ritade en liten gubbe och jag sa typ "Great exhibition".

Utställningen, som alltså precis stängt, var ett retrospektiv över David Shrigleys verk, solitt samtida eller tidlöst or whateva men rotat i det omnipresenta sextiotalet, i John och Yokos anda.

Frågar sedan retoriskt om han ska DJ:a, "I'm already doing that", säger han och nickar mot MacBooken. Just ja, stod ju till och med i DN, inga skivor. Jag slår mig så småningom ner med några öl och några vänner, som kommenterar musiken, det är "Suffragette City", trubadurversionen av "Das Model", Jimis "All along..." och så ett krautrockens flaggskepp från 1969, Christian, du får gärna skriva i kommentarerna vilken låt det var...

Snackar sen med Pang prego-redaktionen och kompani, som spånar nästa program, vi diskuterar Bengt "Hallå där, köp blåbär!" af Klintberg som nyligen kört performance i Östergötland. Minns att jag hört honom föredra i Linköping typ '89. Drog fräckisen om drängen, pigan, getingen och filmjölksglaset som jag fortfarande kan återberätta. Vi kommer in på Clownen Manne också, och John Cage och Fluxus.

Jag hälsar på ett par gamla bekanta jag inte samtalat med på flera år. "Och vad gör ni nu?", frågar jag. Offentlig tjänst. "Alla är antingen journalister eller i offentlig tjänst" säger jag och får plötsligt ord på det. Min värdering (eller avsaknad av värdering) missförstås. "Se inte ner på det. Att tjäna samhället, det är ett kall, det är så det är", eller något sådant, får jag till svar. Får jag ord på det med. Tack.

Andra bloggar om: , , , ,

Etiketter: , ,