söndag, november 30, 2008

Vem är det som är lycklig och vem luktar bränt?

Så, saffranspannkakefaten är diskade. Första varvet har gått på Elvis julskiva. Golvet knarrar ute i tamburen, gäster går hem. Ljusen släckta. Kanske tänder jag ett till innan jag lägger mig, när jag stängt till rummet.

All analys är färdig. Det är bara att agera.

fredag, november 21, 2008

Be Thankful For What You've Got

"And what are you being thankful for today?" frågar min amerikanske arbetsgivare. Thanksgiving firas officiellt fjärde torsdagen i november, men vi har redan börjat så smått. Jag svarar raskt: Att jag är glad och frisk - och får jobba på en sådan fantastisk restaurang...

Jag tror att vi skulle må bra av en sådan högtid även i Sverige, jag vill minnas att man brukar bära fram skörd i kyrkorna vid något tillfälle, men det går ändå inte att jämföra. Det är förstås en större filosofisk fråga, om man vill göra det till en sådan: Varför fokusera på sin tacksamhet i en värld som denna? Ett kort, pragmatiskt svar: Antagligen därför att det är bra för en själv, och för samhället.

Dessutom, on a side note: Det här med att vara kaxig tenderar att överbetonas, i allt från platsmarknadsföring till... ja, framgångscoachning av det enklare slaget. En quick fix. Kaxighet behärskar vart och vartannat förskolebarn. Att vara sant tacksam... (nej, inte tacksam som i "glad, kåt och tacksam") kräver styrka. Mognad. Coool. Tacksamhet och strävsamhet är två sidor av samma mynt, ett relä att behärska kontrollen över.

Anyway... Jag är tacksam inte bara för att jag får vara glad och frisk, ha människor som tycker om mig etc, utan också, till exempel, för att det finns en massa bra musik i Malmö:


Ron Sexsmith, KB tisdag 18/11

Den rufsige nallebjörnen sägs ofta gillas av Paul McCartney. Han har en röst lik, men större än, Paul McCartneys. Och så sorgsna texter. Men på scen är han moget säker och till synes evigt ung, levererar låtar från nya Exit Strategy Soul samt klassiker som "Just my heart talkin'" från Blue Boy. Det är magiskt live. Steve Forbert supportar, Ron kommer ut och gör några låtar med honom också, liksom utanför sin konsert, lite odramatiskt. Publiken är andaktsfull, mest trettionånting-rockherrar och lite par. Jag undrar var de många kvinnliga fansen från genombrottet är, men de har väl gått vidare, och så är det ju tisdag. Jag tackar TG som drog med mig till denna konsert, och DJ Brun som fick iväg mig till...


Hercules and Love Affair
, Babel onsdag 19/11

Hercules stod för vårens bloggdiscohit "Blind" med Antony Hegarty på sång. Den får vi höra också, utan Antony visserligen men armarna är i luften. Mitt i alla effekter får åttamannaakten ett fett och livligt sound, en glad överraskning. Man har väl blivit remixskadad. Slagverkaren håller igång discodunket live and manual, det är kraft i det benet... Och det blir fokus på funksidan med häftig horn section. Det är inte så mycket folk, oväntat nog, det är the yupster crowd, de som tagit examen och fått jobb, men inte klippt sig. Här träffar man gamla hjältar och kärleksaffärer, samt en del fotografer (som till slut börjar fotografera varandra). Man jobbar dagen efter. Härlig, kort och intensiv kväll, när turnébussen tar fart står jag och Brun kvar bland de sista eftersläntrarna och vinkar farväl.

I skrivande stund har det hunnit bli No Music Day. Läs prisbelönte Fredrik Strage som tecknar bakgrunden i DN. Eller lyssna (via Speechification) på en entimmesspecial på ljudkonststationen Resonance FM. Rätt snabbt beslutar jag att inte praktisera, men det är intressant ändå. Jag får uppvärdera musiken genom att ägna varje låt en tacksamhens tanke istället. Och gå på fler konserter.

Andra bloggar om: , , , , , , , ,

Etiketter: , ,

tisdag, november 11, 2008

Gloriösa dagar

Detta är historiska dagar: America is a beacon of hope once more, Kalmar FF har vunnit allsvenskan och... räcker inte det? Om valutgången har mycket sagts, och mycket mer kommer att sägas. Det är stort, många säger det. Men det är stort. Åker man till USA nästa år: ingen smirking Cheney on the wall. På den egna valvakan vaknade jag till i brunblommiga soffan lagom till McCains concession speech. Alla hade gått och lagt sig eller dragit hem, alla utom Nils som lugnt satt kvar och bloggade. Obama visade sig ha en finare soffa på sin valvaka, naturligtvis kunde man se det på Flickr. Den här hösten kommer att leva länge i minnet, you bet.

Nätets och tidningarnas intellektuella är ofta reserverade, men: Alla behöver hopp, även om det kan verka naivt eller otillbörligt. Den reserverade skeptikern måste också förlösas. Tänker ibland att efter att ha konsumerat så många debattartikar, blogginlägg och diskussioner i ett ständigt ökande flöde, sedan tidiga tonår, känns allt fraktionerat, anomiskt, som ett flimrande tillstånd där alla debatter och diskussioner om hur man kan eller bör leva sitt liv saknar början och slut. De bara tonar in och ut, inga intelligenta slutsatser verkar stanna kvar i något minne. (Men det gör de, de bara skrivs inte ner, konkretiseras, tillräckligt.) Just därför är det så lockande med en gripbar förändring, ett rejält framsteg, att de yngre generationernas ännu outsagda erfarenheter, eller det mer tidlösa som vi ändå pekat på, ska räknas till slut.

Ikväll mer firande: Det är nittioårsdagen av vapenstilleståndet på västfronten, och av Polens självständighet efter 123 års delning. Tänker försöka dra med någon bekant till Fregatten och svepa en szarlotka ("'Äppelkaka': bisongräsvodka med äppeljuice"). Läste att Lech Wałęsa inte är bjuden till president Kaczyńskis stora bal ikväll, men den gamle hjälten konstaterade därvid att det fanns många andra ställen att festa på om hans fru skulle vara danssugen. Vidare ska en alternativ folkbal hållas på ett av stadens torg. Vad vore väl mer passande än att ta Solidaritetsavenyn över till Praga och klubbarna på 11 november-gatan? Stanna vid jazzkonserten på Plac Zamkowy är mer like it, kanske. Polsk generationsöverskridande jazz.

Etiketter: ,