Envar sin egen korrespondent
Om ni tar med er en sak från den här kvällen, säger han, är det detta:
"Världen må vara eländig men den blir allt bättre."Kjell Albin Abrahamson, öst- och centraleuropakorrespondent, författare,
Republiken Jamtlands utrikesminister, står framför den purpurröda ridån på biblioteket i Åkarp. Fullsatt. Bibliotekets vänner och Lions arrar. Jag är nog faktiskt yngst i publiken.
Det blir lite mingel där mellan bibliotekshyllorna efteråt, jag hälsar, småpratar lite som man gör, har inte pratat med idolen tidigare, men blir introducerad.
"Jag var ett halvår i Polen, förra året", säger jag.
Svaret kommer snabbt:
"Varför inte längre?"Jag kan bara mumla något om ouppklarade affärer i Sverige, men att man alltid kommer tillbaka till Polen, att de varnade mig, du kommer aldrig härifrån.
Föredraget, som av momsskäl innehåller en hel del uppläsningar, handlar om livsfilosofi, om omorienteringen efter två infarkter, som ledde fram till
Enkel biljett till Polen. Om att man aldrig kan återvända hem, (
låter bekant) om att komma fram till vad som är viktigt i livet.
Det handlar rent politiskt psykologiskt om optimismen, om tron på att det faktiskt kan bli bättre. Kjell Albin plockar fram
SIPRI:s årsbok ur fickan, konstaterar att antalet krig minskar, 1% av jordens befolkning berörs av dem idag, viktigt att se detta också, svälten minskar, både procentuellt och i absoluta tal. Det här är alltså poängen. Man måste ha hopp, med polske påvens ord:
"Var inte rädda". Och det är väl sant, min guru under gymnasietiden,
von Wright, var väl inte helt rätt på det rent mobiliseringsmässigt med sin provokativa pessimism.
Kjell Albin avslutar med en krönika ur
Jag hatar grupparbeten. En genomsnittlig dag dör knappt tvåtusen människor i Sverige en naturlig död, och ingen,
ingen av dessa tänker dagarna före sin död: "Det enda jag ångrar är att jag tittade för lite på tv".
Jag hinner tänka:
"Ja, men tänk på den sociala dynamiken i serier som Six fe..." Öh, ja, då:
Det enda riktigt demokratiska i vår värld är att dygnet bara har 24 timmar för oss alla. Därför gäller det hur timmarna ska utnyttjas. Kom ihåg mina ord: ingen enda människa har hittills på dödsbädden sagt: Det enda jag ångrar är att jag tittade för lite på tv.
[---]
Byt ut alla televisionens virtuella såpafamiljer och goda grannar mot dina egna, riktiga släktingar och buffliga grannar.
Aja, leva sin egen
telenovela,
fantasy world, var det ja...
---
Alla morgondagens fester: Vägde länge mellan
Skatalites på KB och
Nico-kvällen på Debaser. Men nu verkar det som det åtminstone inledningsvis blir
finissaget på Shrigley-utställningen där konstnären, ja just det, vänder plattor.
Andra bloggar om:
Kjell Albin Abrahamson,
tv,
optimismEtiketter: Böcker
Oulipo
Torsdag: återförening med gamla kulturradiokämpar. Vi går på litteraturklubb, det är olipou-kväll, fryntlige frontmannen, ständigt provisoriske sekreteraren inleder, på franska. Man vill skriva det perfekta verket, den stora romanen. Och det förlamar skapandet. Men genom att lägga begränsningar på det man gör, experimentellt, kan man till slut börja skriva. Vi antecknar.
Sedan en svensk poet och radioman och sen gör den paranoiaanklagade före detta kvällstidningsarbetande författarinnan ett mycket kort gig, läste franska nationalsången, med samtliga substantiv utbytta till ordboksmässiga förklaringar. Det är allt, sen är det slut.
Sen en bar där det ofta spelas sextio- och sjuttiotalsmusik, där finns av en slump också gamle reporten som intervjuade den ende externe person, den tjeckiske författaren, som någonsin fattat varför vårt kulturprogram hette som det gjorde. En i sällskapet berättar att en av världens mest berömda kommunikationsteoretiker vänder plattor, ironiskt tyckte jag då att det var så ansträngande att tala för volymen, och inte heller finns det ju plats att dansa.
Nästa kväll eskalerade festen. Boy oh boy, jag skrev för ett år sedan att jag skulle behandla den här staden som min polska metropol, och nu om inte förr någorlunda är det så. Är det något vi har gjort denna vecka så är det att hylla denna stad, detta det närmsta kontinentens centrum och även dess sydöstra hörn vi har och det mest urbana av allt i hela staden är ingen lattebetong utan den före detta arbetartidningens före detta lunchmatsal, med queerfest ena kvällen och bikinishow den andra. Det är... urbant. (Och det är ju en käpphäst, igen och igen, urbant är inte enbart bra men förtjänar fortfarande att hyllas, men inte i motsats till det rurala, det rurala är bra, men det suburbana, just nu tänker jag främst på villorna, är det icke. Säg gärna emot.)
Lördag: Anka på hotellveranda nära statyn av krigarkungen, god service men murklorna till oxfilén är dåligt sköljda, söndagen brunch på ett bageri & kafé med ett klosteranspelande namn (akustikplattor skulle ytterligare förhöja upplevelsen).
Visste inte hur jag skulle skriva den här texten. Så jag la på mig två begränsningar: inte en enda namedrop, inga egennamn överhuvudtaget (utom Oulipo). Jag får inte heller lägga in några länkar, inte för att andra brukar göra det för mycket utan för att jag själv brukar göra det mycket. Man skulle kanske kunna tro att det blir mer allmängiltigt, men jag lutar åt att det känns mer internt? Vad sägs..?
Andra bloggar om:
kultur,
litteratur,
Malmö,
oulipoEtiketter: Böcker, Klubb, Malmö
Catch as Kaczka can
Slår på datorn söndag kväll före elva, den påbjudna medietystnaden kring det polska nyvalet har just brutits. Min polska vän på andra sidan chatfönstret har röstat på vinnaren Tusk, men det är inte fest, det var födelsedagsfest kvällen innan och skola klockan åtta på morgonen. Dock läser jag att det festas en hel del både
på Tusks valvaka och på
Dobra 33/35.Tusk är måhända stor beundrare av Thatcher och Reagan, och den ekonomiska liberalisering han står för kommer väl inte hindra att fler garageklubbar får rivas för att ge rum åt condos. Men trots allt finns
det viktigare saker och om alla röstat med hjärtat på gröna eller radikala så hade man fått ha kvar Kaczyńskis regering, oppositionen var länge splittrad.
Rykten talar om att Dobras dagar är räknade, att marken är köpt av österrikiska investerare. Men då gör man väl som lemaiterna,
flyttar till Praga, ungdomen är inte nostalgisk. Och det finns fler och större skäl att festa: både
Polska Familjeförbundet och
Självförsvar åker ur sejmen. En varning för regionens nationalister,
enligt Reuters analytiker. Glädjande är också att valdeltagandet blev det högsta sedan 1989.
Donald Tusks Medborgarplattform
verkar få drygt 41 % av rösterna, återstår att bilda regering och finna sig i en
cohabitation med president Lech, som med hjälp av sitt partis dryga tredjedel av parlamentarikerna kommer att kunna lägga in veto mot misshagliga lagar.
Edward Lucas
tror på en smekmånad för den nya regeringen, både hemma och borta. Ja, så småningom blir det nya tider, nya strider, men, till och med en av ankbrödernas rådgivare finner idag skäl för orden
"En bra dag för Polen".
Interesting times, as always... längtar redan till nästa resa.
---
Lämpligt här att tipsa om
Beatroot,
Edward Lucas,
thenews.pl, samt på svenska:
Webbulletinen med
tillhörande blogg. Och mer lättsamt:
Polacksnack, samt
ståupparen Björn som hade problem med att rösta...Andra bloggar om:
politik,
Polen,
val,
Tusk,
WarszawaEtiketter: Warszawa
Mera sex och nakenhet
Just nu pågår en filminspelning i mitt hem, det har byggts upp räls i hallen och hela kittet och en sexscen på byrån gås igenom, tydlig regi om ställningar. Utan att säga för mycket kan jag säga att en problematisk dotter-mor-relation verkar stå i regissörens fokus. Först tagning med kläder hör jag, mycket skratt...
Nå, i helgen: Polen går till nyval, mer om detta senare. Och
Iceland Airwaves i Reykjavík, men jag är kvar här för jubileumsfirande. 1982 måste ha varit ett fantastiskt år i Skåne... Nils, brukade du inte tala dig varm för det året?
Etiketter: Film, Malmö
Nya perspektiv - Mot paradiset!
Det nya nu: med godheten mot paradiset.
Alla skriver om Schulman som slutar blogga. Nu är det snällhet som gäller,
tolkar Maja Aase på Journalisten och refererar till
Stefan Einhorn. Men snällordet för lätt tankarna till debatten om folkpartiet och detta nya nu som händer är något annat: nu handlar det om
a certain decorum. Men, vad mer är, på annan plats: Att vara god. I somras sa en vän och kollega i något sammanhang: "Jag försöker vara god", jag hajade till, en
slap in the face, så enkelt... det som man kunde säga i en viss ålder. Det kan verka närmast autistiskt, verklighetsfrämmande. Men vi har dem alla, de små godhetsprojekten, i våra relationer, i vad vi väljer att äta och inte äta, vad vi köper, vad vi tyst avstår ifrån. Det är så lätt att bli distraherad. Bäst att jobba tillsammans.
Könskrig är en ny bok av unga skribenter som
"tror på sig själva och mänskligheten." (
släpps officiellt på onsdag), titeln
ska läsas:
"Könskrig är vårt krig mot kriget mellan könen och klyschorna som delar upp oss människor - blatte, brutta, fotbollskille". Jag kan knappt bärga mig tills jag får lägga händerna på ett ex.
Ett par av skribenterna:
Katrine Kielos, som
skriver i senaste
Bang har tidigare angripit den
städfixerade nyborgerligheten i Fokus. Nästan allt hon skriver är fantastiskt, där och på andra platser, så det känns lite futtigt att ta upp just följande mening, men den känns oerhört befriande:
"Smutstvätt är ju trots allt: bara smutstvätt." Läs hela artikeln. Och
Caroline Ringskog Ferrada-Noli som exponerat pophögern (i
Bon) och
modebuzzens baksida. Articles I wish I'd written...
Och redaktörer är
Elin Alvemark och Tove Leffler. Elin Alvemark som skrivit artiken "Mitt värde är konstant" i nya
Ottar (ännu ej på nätet, köp nu, hela drognumret är mycket bra!) om unga vuxnas (i allmänhet) och unga kvinnors (i synnerhet) dåliga självkänsla, krav på duglighet, och då duglighet även i dekadens. Hon vill skifta fokus från problem till lösningar, och avslutar artikeln:
Kollektivt boende, mentorskap i vardagen, möten över åldersgränser, mindre ha, mer vara är konkreta exempel på alternativ som inte är beroende historiken. Det är lösningar som väntar på att implementeras parlamentariskt, privat och kulturellt. [...] I arbetet med att formulera lösningar måste alla opinionsbildare ta ansvar [...] Mot paradiset!
Det är fantastiskt.
Ja, jag bara öser lovord. Det är det nya nu, en attityd värd allt stöd...
"Don't be bitter, be better", läser jag i Jonas Grönlunds krönika i Rodeo och
här, just där handlar det om bristande samarbetsvilja i Malmös klubbvärld.
Nå, här blev det lite från årets bokmässeskörd, fyra digra kassar mestadels tidskrifter, de följande två veckornas gratiskupongsprenumerationer och gratistidningar. Och titeln? Jo,
Ola Magnells "Nya perspektiv" har spelats flitigt här i lägenheten,
"När Sven Stolpe fått Das Kapital i läxa..."Men, som sagt var, mot paradiset! Don't settle for less...
---
Andra bloggar om:
politik,
samhälle,
böcker,
könskrig,
elin alvemark,
katrine kielos,
caroline ringskogÄven på
intressant.se.Etiketter: Böcker
Pilotavsnitt på besök
Ikväll:
Hur låter Malmö? Vad är mod? Detta och mycket mer får vi höra tolkningar av på den andra upplagan av Ljudbaren, Malmös anspråkslösaste scen för inspelade ljud. Bidragsgivare är Hanna Hartman, Anna Maria Höglund, Gunilla Kracht, Andromeda Matz, Gabriel Stille och Martin Svensson.
Plats:
På besök,
Nobelvägen 73. Restaurangen har öppet som vanligt från kl 17, och för att få sitta bekvämt bör man vara där vid pass 20.
Mitt bidrag är ett slags testraket för en kommande poddradioserie här på Grand Détour. Beräknas spelas 22.40. Välkomna!
Etiketter: Malmö
